Leta i den här bloggen

Sidor

fredag 10 juni 2011

Den blomstertid nu kommer...

Det tar en tid att komma ut ur hallen trötta små och en stor som ska titta på storasysters avslutning.Mormor och morfar kommer och morfar står och trampar i backen är ni klara...ja ja äntligen...
Uppe vid skolan på planen i gräset står föräldrar , syskon , släktingar , rektorn , fröknar , fritidsledare och andra tex hundägare faktist ganska många eftersom vi befinner oss i ett hundtätt område Stockinghill.Nu kommer barnen , nu står de i gräset , några spelar sina instrument både bra och mindre bra men det är charmigt och hör till.De sjunger , några fnittrar , några busar , någon biter på naglarna och någon sjunger med hög myndig stämma nästan för högt.Skolavslutningar de är tradition för nästan alla på både gott och ont man lämnar och går vidare åter igen.För min äldsta dotter är det stort hon går ur trean o lämnar nu den lilla skolan som hon gått på i fyra år och som varit en stor trygghet.Nu hoppas jag och är också trygg i att nästa stora skola ska bli jätte bra för henne och de andra som nu splittras lite...ngn flyttar till och med till ett annat land.
När hon kramar sin fröken kan inte mamma och jag hålla oss vi gråter lite och nu regnar det inte så vi kan inte dölja det...men det hör till åter igen...man gråter mycket nu i avslutningstider.
Hajen jagar i lekparken på em och i klätterställningen befinner sig en skönlockig figur och två buskillar en ljus och en mörk.Jag säger senare att lilla kakan är i trotsålderna och hon frågar om det är mörkt där...hmm ja...hajen tycker iallafall om mjuka små barn och vill äta upp allas kläder.Nej mamma sluta och för ett ögonblick så är jag den där hajen på riktigt för min lilla treåring.Nej nu slutar vi hajen är förskyld säger en snusförnuftig kompis till E.
Bra nu åker vi och köper pizza...sagt och gjort vi åker...lite turbulent innan vi kommer hem...skor som nästan hamnar i en soptunna eller kastas på motorvägen.
Oj titta vilka motorcyklar tänk barn är inte långsynta det borde vi lära oss av när vi blir äldre.

Inga kommentarer: