Dansen kan glida undan en stund och man tror att man tappat taget för en stund.Så infinner sig det där ruset , danskänslan som nästan går att ta på.För mig är ju mitt hjärta stort för dansen som många vet och kanske en del inte vill veta , nej då inte vara så.Positivt tänkande hjälper och en suverän hip hopklass där man kommer som ett oskrivet blad och är öppen här och nu , då händer det.Flow inombords för mig och är ju förstås glad över att Stockholm fick mig att vakna till lite extra den där veckan i juli.Att bara dansa , lyssna , följa , växa det är ju inte bara upp till mig det är ju personen där fram släktet , danspedagog eller danslärare som de flesta är och det går ju bra det också.Viktigast är ju att läraren lockar fram det där som alla bär på oavsett nivå eller ålder.90 tals klass på fm med ett gäng brinnande danslärare utan Mr Vain dock och en del 90 tals känsla på hip hop klassen.Jag är så glad att mitt danshjärta är stort och att det får plats mycket och det ska jag vara rädd om.
Humor är ju sååå viktigt...jag berättar en godnattsaga en halvtimme där mina två minsta håller på att skratta ihjäl sig.Bönan och gurkan igen är på Kolmården och träffar en noshörning...gurkan blir rädd och noshörningen säger jag gillar gurkmajonäs var inte orolig / bönan badar i bassängen och måste använda bönskydd finns det säger lilla S 3 år...kanske säger jag och vi skrattar ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar