När livet stannar upp så blir närheten och förståelse så otroligt viktigt och jag är tacksam att ha så fin familj , släkt , vänner , elever och kollegor som kan stötta och bara ge en kram när det behövs.Min familj har drabbats av en stor förlust en fin man , mina barns farbror , min mans bror...livet stannar upp och man funderar på vad som verkligen är viktigt i livet och är samtidigt så glad över allt man har så nära men ack så sårbart.
Jag träffade min älskade E när jag var sjutton det var ett tag sen måste jag ändå säga :)...då lärde jag känna käre T.Det har gått många år sen dess och många fina minnen som jag vet att vi alla kommer ta fram.Han var mycket omtyckt och mina tankar går till honom och hela familjen... han busade ofta med barnen och hade lätt till skratt...
Den här veckan är E i Tunisien och jag o barnen är själva , vardagen tuffar på och det ska lämnas på dagis , skola , lagas mat , skjussas , tröstas , tvätta kläder , betala räkningar , städa och dessutom jobba på det och ta hand om kursstart på Studion , turne med gymnasiet mm mm
Ni hör ekvationen går inte ihop riktigt men man tar en dag i taget och grabbar tag i de små mötena , de små händelserna och go with the flow när det går.
Det är det ända man kan göra...almenackan är full men vi lever nu missa inte det !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar