På kvällen parkerar jag utanför Kupan och möts av någon i strumplästen som väntar på mig i den kyliga kvällsluften. Äntligen nu är dansdrottningen här skriker någon ut och jag får en spontan kram som alltid. Inne väntar de och vi kör igång vi blandar trummor, hip hop, Melodifestivalen med Måns i spetsen och denna timme tillsammans är som alltid så otroligt direkt här o nu och mycket av allt.
Om du var yngre skulle jag kalla dig dansprinsessa men nu får du vara dansdrottningen :) jag är gärna dansdrottningen...
Inne på Arenan sätter vi ljus, repar, testar övergångar och får ihop de sista trådarna för Da 12. De är min andra klass som jag ser ska ta studenten i juni. Jag minns dem i ettan som olikheter med en stark känsla för dansen och väldigt ödmjuka inför varandra och en stor vilja att lära sig de olika dansteknikerna / stilarna. Från början var det viktigt att bygga en grund för dem att stå på men jag kommer så väl ihåg att vi alltid jobbade för att de också skulle få vara sig själva och hitta till dansen på sitt sätt och också att få prova flera gästlärare och inspireras av många. Själv har jag på någotsätt funnits där under dessa tre år med många många jazzklasser, dansträning, dansteori, tålamod, en smoothie, en övergång, fix o trix med studieresa, workshops och dansföreställningar. Nu ska jag få sjunka ned i mörkret och bara njuta av deras resa under två dagar och jag vet att jag kommer beröras det gjorde jag redan på genomdraget.
Och jag vet att de kommer " känna av varandra " på scenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar