FAME i mina tankar

På Tempelriddaren står tiden still även fast det nu är en ny produktion denna vecka som varit o hela helgen. FAME sätts upp med musikaltreorna från FUGIK och det har varit en lång process med massor av klasser och inte alltid energin på topp. Men alla kämpade hårt nu in i det sista och allt slit lönar sig...när jag nu sitter längst fram med Lena bredvid mig och bakom mig Gustaf upp vid ljudet och bara får ta del av en fantastisk lördags föreställning. Ljuset skapade många fina scener tack David R :) i publiken sitter många i Mu 11 som tog studenten förra våren och det betyder enormt mycket att de stöttar och känner. Många fina starka scener där allvar humor och vardag utspelar sig på Fameskolan i New York 1980-1984.
Teaterröken ligger tät, publikens närvaro och på scenen glöder eleverna i sina roller.

Efteråt, när publiken gått tystnar teatern...utanför är det regnigt och bussarna åker som vanligt till och från busstationen som om inget hade hänt bara en hel Fame har spelats upp. Imorgon kommer teatern fyllas åter igen av framtidens sång / teaterröster och det kommer dansas på trägolvet igen och jag vet vilken känsla som infinner sig efteråt tomhet... alla som varit med i produktioner vet ju vad jag menar. Sist jag kände den själv var på Tempelriddaren när jag själv var med i Cabaret med många andra Karlstadprofiler och Andres Esteche i spetsen som konferencier.

Själv får jag alltid inspiration till nya projekt och ser möjligheter framöver.
Jag kommer ihåg mina svarta plastbyxor, ljusrosa benvärmare och den svarta dräkten med smala axelband som jag använde jämnt. Bussen jag tog fram och tillbaks varje kväll,  dansklass efter dansklass både i Karlstad, Stockholm och på Pineapple i London.
Men nu är det inte i mitten på 80 talet det är 2015 men jag ska börja använda mer benvärmare och vänta snart så kommer platsbyxorna också... men något som inte kommer tillbaks det är den lilla svarta dräkten, den är för liten för mig iallafall :) ...men jag kan ju köpa en ny om jag känner för det.

FAME