Att arbeta med att bygga broar mellan nyanlända barn och ungdomar där dansen, musiken och gemenskapen är i fokus började i mina tankar sommaren 2015.
I januari kontaktade jag många HVB hem, kommuner och samordnare och i februari 2016 började vi bygga "broar"
Vi har varit i Deje, Kristinehamn, Kil, Molkom, Hammarö och i Karlstad och haft prova på dans och även visat ett dansstycke som heter Pride. Vi i Clude har varit 10 st danslärare och vi har mött ca 300 barn och ungdomar under denna tid och det är en fantastiskt.
Första gången var vi i Folkets Hus i Deje och andra gången i en gammal idrottshall i Kristinehamn. I den gamla idrottshallen presenterade sig 30 st killar från Syrien och Afghanistan med stolta röster för mig den känslan i deras ögon och under den timmen vi dansade tillsammans var obeskrivlig. Likaså första gången jag, Lukas o Micke var i Molkom och träffade barnen från Syrien och Afghanistan vi dansade tillsammans högst upp i den gamla skolan och fönstret stod öppet med utsikt över Molkom. I matsalen dansade vi på golvet med familjer samlade, någon kikade in var med en stund gick och kom tillbaks. Att se in i ögonen åter igen på barnen och det leendet man får tillbaks och spontana skratt och kramar det är så starkt. Applåderna vi har fått när vi visat vår Pride på många ställen gräsmattor, smutsiga golv, scenen med flisigt golv och betong har varit så hjärtliga. Hela våren har vi åkt runt i Värmland och varje vecka har vi öppnat upp dansklasser för nyanlända tjejer och killar.
Parallellt har vi i Clude tränat hårt med koreografier och idéer till vår föreställning som vi nu haft på Scala Teatern. I stort sätt fullsatt 400 platser varav 50 st ungdomar med personal från HVB hem tillsammans med många elever, vänner, familj och andra intresserade av möten.
Att organisera en föreställning med nyanlända från flera boenden och dess personal, skolor och dansgrupper från Dansstudion är inte en lite apparat det förstår alla men alla skikt bakom allt förstår man inte förräns man går igenom dem. Att åka ut en lördagkväll till ett HVB hem och sitta ned i köket med killar från Afghanistan, köra trumma mitt in i skogen tidigt på morgonen, ringa 50 telefonsamtal och maila i stort sätt varje dag, prata med personal som byter skift och ny personal dagen efter, marknadsföra, sammanlänka barn och ungdomar med varandra och sätta upp en två akters dansföreställning som fler Karlstadbor skulle sett. Om du inte är flexibel och har hjärta för det så går det inte men man får så mycket tillbaks.
Vi är så nöjda med det vi lyckats åstadkomma på bara 4 månader, helt otroligt när man tänker på det och det känns som bara början. Man fixar inte att bygga broar själv så jag är oerhört glad att ha så fina dansare runtom mig som lagt mycket hjärta och själ i alla möten och som gav allt på scenen tillsammans med alla barn och ungdomar. Tack för att vi gör det här tillsammans !
Glädjen, allvaret och gemenskapen var så stark på Scala Teaterns scen och jag svalde många gånger.
När vi satt i ring runt killen som spelade trummor och sjöng först en mycket sorglig sång och sen en dans där vi alla ställde oss upp och dansade otrolig känsla.
När barnen från Molkom boendet stod förväntansfulla i kulissen och sen dansade in med Viktoria Eriksson i täten var så fint. När Ali dansade solo, när 15 killar improviserade till hip hop musik m Lukas och Micke och sen när Impact dansade in till killarna. När Emanuel sjöng Strövtåg och min dotter och några till dansade, när vi i Clude gav allt på scenen, när Linn sjöng och Julia dansade och finalen tillsammans till MJ.
Många grät och många skrattade.
Efteråt rullade vi dansmattor, städade loger och bar.
I min bil ligger nu trumman igen och väntar på nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar