Läget i familjen: en ska på konståkning, en ska vara hemma med kompisar, två ska till Dansstudion och en är redan på restaurangen och jobbar.
Klockan rusar på och min pappa dyker upp som en räddande ängel och hämtar mat till sonen och jag och min äldsta dotter åker till Dansstudion medans lilla tjejen får skjuss av en kompis till konståkning...logistik inte riktigt bara tänka på sig själv.
På Dansstudion en lördag i oktober så är det fullt upp i danssalarna precis så som man vill att det ska vara en mötesplats där dans, sång, musik o teater får ta plats i olika former.
Wideliustjejerna tränar med Viktoria W, Cabaryensemblen 2016 repar med Linnea H, jag o Julia kör med Divinity Dance Company inför Streetstar och i lilla salen är det körsång och privatlektioner i sång.
Inne i dansalen med Divinity stegar vi igenom dansformen o sätter placeringar och slipar detaljer. När man är 14 st i ett kompani så är det inte alltid lätt att få ihop allt.
Blod, svett, tårar, skador, styrka, skratt och gemenskap blandas med min o Julias skarpa och mjuka röster som räknar in, ändrar, korrigerar, styr, pausar, skriker, klappar och berömmer. Balansen med att ta hänsyn till att de här tjejerna inte är så gamla men samtidigt vill väldigt mycket med dansen och har alla olika saker att arbeta med...det är inte alltid lätt som ledare. Kärnan i dansen när jag jobbar med barn och ungdomar är att ha roligt, våga vara sig själv och älska det man gör men resan dit är krokig och olika för alla.
Det är den fortfarande för mig :) krokig alltså...
Hemma på kvällen så fick jag rycka ut o jaga tonårskillar som kastade bollar på fönstren och jag inser förstås att det inte för min skull.
Mysa i soffan med barnen till Netflix är bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar