Inblick i en vardag för en danslärare och lite till 🐸
Idag har det varit en kylig dag i Karlstad men tur att alla julljusstakar och julstjärnor lyser upp i fönstren så det känns ganska ok ändå i mörkret.
Började dagen med morgonrutinerna, väcka tre trötta barn, fixa frukost, skolväskor, frukt och glömma gympapåsar och leta strumpor as usual :)
Frukost tillsammans med E och sen iväg till Dansstudion för möten, svara på mail, fixa musik och prata ekonomi i olika former. Vi har mycket pågång på Dansstudion nu...
På sön 4 dec är det julavslutning på Hammarö och nästa lör 10 dec är det dags för våran julföreställning med barn och ungdomar m olika behov tillsammans med många dansare små o stora från Dansstudion.
Vi har också fler nyanlända som tränar via vår förening Karlstad Dansförening och vi kommer också åka ut i Värmland nu i december bl a molkom och Torsby och besöka skolor och kulturskolor.
Skratt och en fin frisyr och färg på Iduns är aldrig fel, tänk vad det kan göra mycket ändå. Tittar lite i en damtidning, lyssnar sen på musikmixar och funderar på ett slut i en dans...
Hinner tillbaks till Studion en stund och sen hämtar jag V.W vid tåget med en ond fot maximal otur.
Vi fortsätter sen med möte om Dansmöten vårat projekt m nyanlända där jag, Micke och Julia driver på. Vi pratar om chai te, baklava, piroger, dans från Syrien, Somalia och Afgahanistan och massor av idéer kommer närmare...lör 21 januari har bi en Dans Musik och Mat dag där Dansmöten står i fokus. Prova på klasser i olika åldrar, mingel och dansuppvisningar.
En ledsen liten tjej ringer och vill följa med till Kupan där vi ska ha dansuppvisning...hämtar henne såklart och sen t Kupan.
På Kupan är det proppfullt och jag frågar spontant vem ska uppträda mer...ingen mer det är ni :)
Wooooaw vilken stämning vi kör High School Musical, Grease, Twist, David Guetta, MJ publiken jublar och vi ger allt STJÄRNORNA ger allt :)
Jag får paket och vi åker hemåt.
Hemma en stund...hämtar sen stora tjejen som dansat Beyonce Style...utanför Dansstudion och är den där föräldern som så många varit under dessa 20 år vi drivit Dansstudion. Tycker om olika roller det ger perspektiv...skjussar hem en kompis och sen ska det fixas mat, läxor och läggning. Ja så kan det se ut en dag men ingen är den andra lik och det gillar jag med att driva eget och arbeta med dans på olika sätt :)
Jag läser ju halvfart snart klar (lärarlegitimation) ja, ni förstår ju själva att det inte är lätt att få till tid till läsning och inlämningsuppgifter.
Men allt handlar ju om prioriteringar eller ?
onsdag 30 november 2016
måndag 31 oktober 2016
Reflection Gatustjärnan
Det är helt otroligt egentligen att åka upp med 28 dansare på en helg och tillsammans med alla dessa engagerade föräldrar, syskon och vänner som hänger på och finns vid sidan och stöttar samt köper biljetter till Dansens Hus och är världens bästa publik. Ni får mitt perspektiv på det men jag är bra på att lyssna in andras upplevelser också.
På fredagen kommer vi med tåg och bilar och möts upp på hotellet och efter att alla samlats går vi o äter på en thailändsk restaurang. Perfekt frisk luft, stark mat och uppladdning tillsammans. Divinity dessa 14 härliga tjejer är fokuserade och laddade för scenrep och tävlingen / föreställningen.
Bakom scenen i alla trånga loger och korridorer ligger förväntningen i luften och alla grupper 14-16 år och 17-19 år gör sig redo. Det är väldigt olika dansnummer, olika dansare med olika danserfarenhet och förutsättningar, ljus o ljudeffekter en del har mer en del har mindre. Då o då tar musiken över dansarna och effekterna förblindar vad dansarna gör.
Jag gillar mycket och är glad att många olika dansgrupper vill anmäla sig och tycker det är förlösande att allt inte är lika och att det bara ibland få vara dansen och rörelsen som få ha huvudfokus och inte rekvisita eller effekter. Tycker det är helt rätt att Thomas Benstems dansnummer vann och kul för Widelius äldre att ta hem en andra plats. Divinity tog ingen prisplats men tjejerna gjorde ett mycket bra scenframträdande och vi var väldigt nöjda efteråt. Synd bara att inte vår text lästes upp eftersom det betydde mycket för vårat nummer vardag kontra drömmar men en konferencier kan ju kanske inte hålla reda på allt och göra allt rättvist ?
På natten utanför på gatan får jag en smak av den grova mentalitet som är på Stockholms gator när det samlas fotbollshuliganer som inte kloka åt något håll. En blev blodig nedslagen och polisen kom alldeles försent. Riktigt otäckt...
På lördagen kommer nästa gäng, E-motions 14 killar som är med för tredje året på Streetstar.
På repet går det bra och i danssalen testar vi snabbt balettstången där kompanier har tränat sedan 1991, de här killarna är födda 2006-2001. De äldsta har jag haft i många år nu och även fats de börjar bli längre än mig och dansar hip hop bättre ( kanske inte running men och roger rabbit :) så är de fortfarande mina små hip hop killar i hjärtat.
På lördagkvällen är de yngres tur 8-13 år o sen äldre Advanced Level. Det är fullsatt och jag och Micke är på och bakom scenen precis som jag o Julia var på fredagen. Blir lite förvirrad av domarnas val av vinnare men det är en härlig energi på numren även fast de duktigaste får stå längst fram och rader aldrig byts ut.
Man jobbar på olika sätt o domare tänker på olika sätt, önskade bara att alla vi dansskolor och grupper kunde få lite enkel respons något positivt med dansarna / numret och något gruppen / lärarna kan arbeta vidare med under året. Vi är många som lägger ned tid, engagemang och pengar och behöver få lite mer feedback också för barnen och ungdomarnas skull.
Annars är det ett kanon arrangemang och vilken otroligt inspirationshelg det är. Alla våra 28 dansare har fått fina förebilder, vågat och dansat på denna fina scen...vi lärare är trötta men väldigt stolta. Kanske kan tycka att det är svårt att tänka vad som är dans och inte dans men kanske man inte behöver svaret. Några dansare grät i korridorerna och var lite arga men inte våra dansare... då har vi ändå förmedlat rätt inställning med att åka till Stockholm och tävla och vara med i Streetstar Dance School Challenge.
Så glad över att Deca vann med Ana Strandberg, de dansade !
Fanns ett nummer till som också berörde mig, det var lite äldre dansare som gestaltade mobbing den ena killen får gärna komma till Karlstad och hälsa på. Vilken känsla han hade :)
Där är kärnan, dans berör men så olika... vem kan döma eller bedöma ???
Vi har skrattat , kämpat, burit, gått, hjälpts åt och haft en händelserik helg som vi kommer minnas ihop. Någon tyckte så en annan tyckte något annat och några bestämnde men vi segrade ändå.
Höstlovet kommer lägligt och jag vaknar upp hemma mmm sovmorgon, fira Ezze, vara hemma för barnen, plugga och jobba lite.
Om några dagar är vi på dansen igen och nya idéer :)
Tack till Divinity, E-Motions och alla vi andra.
På fredagen kommer vi med tåg och bilar och möts upp på hotellet och efter att alla samlats går vi o äter på en thailändsk restaurang. Perfekt frisk luft, stark mat och uppladdning tillsammans. Divinity dessa 14 härliga tjejer är fokuserade och laddade för scenrep och tävlingen / föreställningen.
Bakom scenen i alla trånga loger och korridorer ligger förväntningen i luften och alla grupper 14-16 år och 17-19 år gör sig redo. Det är väldigt olika dansnummer, olika dansare med olika danserfarenhet och förutsättningar, ljus o ljudeffekter en del har mer en del har mindre. Då o då tar musiken över dansarna och effekterna förblindar vad dansarna gör.
Jag gillar mycket och är glad att många olika dansgrupper vill anmäla sig och tycker det är förlösande att allt inte är lika och att det bara ibland få vara dansen och rörelsen som få ha huvudfokus och inte rekvisita eller effekter. Tycker det är helt rätt att Thomas Benstems dansnummer vann och kul för Widelius äldre att ta hem en andra plats. Divinity tog ingen prisplats men tjejerna gjorde ett mycket bra scenframträdande och vi var väldigt nöjda efteråt. Synd bara att inte vår text lästes upp eftersom det betydde mycket för vårat nummer vardag kontra drömmar men en konferencier kan ju kanske inte hålla reda på allt och göra allt rättvist ?
På natten utanför på gatan får jag en smak av den grova mentalitet som är på Stockholms gator när det samlas fotbollshuliganer som inte kloka åt något håll. En blev blodig nedslagen och polisen kom alldeles försent. Riktigt otäckt...
På lördagen kommer nästa gäng, E-motions 14 killar som är med för tredje året på Streetstar.
På repet går det bra och i danssalen testar vi snabbt balettstången där kompanier har tränat sedan 1991, de här killarna är födda 2006-2001. De äldsta har jag haft i många år nu och även fats de börjar bli längre än mig och dansar hip hop bättre ( kanske inte running men och roger rabbit :) så är de fortfarande mina små hip hop killar i hjärtat.
På lördagkvällen är de yngres tur 8-13 år o sen äldre Advanced Level. Det är fullsatt och jag och Micke är på och bakom scenen precis som jag o Julia var på fredagen. Blir lite förvirrad av domarnas val av vinnare men det är en härlig energi på numren även fast de duktigaste får stå längst fram och rader aldrig byts ut.
Man jobbar på olika sätt o domare tänker på olika sätt, önskade bara att alla vi dansskolor och grupper kunde få lite enkel respons något positivt med dansarna / numret och något gruppen / lärarna kan arbeta vidare med under året. Vi är många som lägger ned tid, engagemang och pengar och behöver få lite mer feedback också för barnen och ungdomarnas skull.
Annars är det ett kanon arrangemang och vilken otroligt inspirationshelg det är. Alla våra 28 dansare har fått fina förebilder, vågat och dansat på denna fina scen...vi lärare är trötta men väldigt stolta. Kanske kan tycka att det är svårt att tänka vad som är dans och inte dans men kanske man inte behöver svaret. Några dansare grät i korridorerna och var lite arga men inte våra dansare... då har vi ändå förmedlat rätt inställning med att åka till Stockholm och tävla och vara med i Streetstar Dance School Challenge.
Så glad över att Deca vann med Ana Strandberg, de dansade !
Fanns ett nummer till som också berörde mig, det var lite äldre dansare som gestaltade mobbing den ena killen får gärna komma till Karlstad och hälsa på. Vilken känsla han hade :)
Där är kärnan, dans berör men så olika... vem kan döma eller bedöma ???
Vi har skrattat , kämpat, burit, gått, hjälpts åt och haft en händelserik helg som vi kommer minnas ihop. Någon tyckte så en annan tyckte något annat och några bestämnde men vi segrade ändå.
Höstlovet kommer lägligt och jag vaknar upp hemma mmm sovmorgon, fira Ezze, vara hemma för barnen, plugga och jobba lite.
Om några dagar är vi på dansen igen och nya idéer :)
Tack till Divinity, E-Motions och alla vi andra.
lördag 15 oktober 2016
Dansstudion i Karlstad
Lördag fm, sover till 10.30 det är lyx...inte så ofta det händer.
Läget i familjen: en ska på konståkning, en ska vara hemma med kompisar, två ska till Dansstudion och en är redan på restaurangen och jobbar.
Klockan rusar på och min pappa dyker upp som en räddande ängel och hämtar mat till sonen och jag och min äldsta dotter åker till Dansstudion medans lilla tjejen får skjuss av en kompis till konståkning...logistik inte riktigt bara tänka på sig själv.
På Dansstudion en lördag i oktober så är det fullt upp i danssalarna precis så som man vill att det ska vara en mötesplats där dans, sång, musik o teater får ta plats i olika former.
Wideliustjejerna tränar med Viktoria W, Cabaryensemblen 2016 repar med Linnea H, jag o Julia kör med Divinity Dance Company inför Streetstar och i lilla salen är det körsång och privatlektioner i sång.
Inne i dansalen med Divinity stegar vi igenom dansformen o sätter placeringar och slipar detaljer. När man är 14 st i ett kompani så är det inte alltid lätt att få ihop allt.
Blod, svett, tårar, skador, styrka, skratt och gemenskap blandas med min o Julias skarpa och mjuka röster som räknar in, ändrar, korrigerar, styr, pausar, skriker, klappar och berömmer. Balansen med att ta hänsyn till att de här tjejerna inte är så gamla men samtidigt vill väldigt mycket med dansen och har alla olika saker att arbeta med...det är inte alltid lätt som ledare. Kärnan i dansen när jag jobbar med barn och ungdomar är att ha roligt, våga vara sig själv och älska det man gör men resan dit är krokig och olika för alla.
Det är den fortfarande för mig :) krokig alltså...
Hemma på kvällen så fick jag rycka ut o jaga tonårskillar som kastade bollar på fönstren och jag inser förstås att det inte för min skull.
Mysa i soffan med barnen till Netflix är bättre.
Läget i familjen: en ska på konståkning, en ska vara hemma med kompisar, två ska till Dansstudion och en är redan på restaurangen och jobbar.
Klockan rusar på och min pappa dyker upp som en räddande ängel och hämtar mat till sonen och jag och min äldsta dotter åker till Dansstudion medans lilla tjejen får skjuss av en kompis till konståkning...logistik inte riktigt bara tänka på sig själv.
På Dansstudion en lördag i oktober så är det fullt upp i danssalarna precis så som man vill att det ska vara en mötesplats där dans, sång, musik o teater får ta plats i olika former.
Wideliustjejerna tränar med Viktoria W, Cabaryensemblen 2016 repar med Linnea H, jag o Julia kör med Divinity Dance Company inför Streetstar och i lilla salen är det körsång och privatlektioner i sång.
Inne i dansalen med Divinity stegar vi igenom dansformen o sätter placeringar och slipar detaljer. När man är 14 st i ett kompani så är det inte alltid lätt att få ihop allt.
Blod, svett, tårar, skador, styrka, skratt och gemenskap blandas med min o Julias skarpa och mjuka röster som räknar in, ändrar, korrigerar, styr, pausar, skriker, klappar och berömmer. Balansen med att ta hänsyn till att de här tjejerna inte är så gamla men samtidigt vill väldigt mycket med dansen och har alla olika saker att arbeta med...det är inte alltid lätt som ledare. Kärnan i dansen när jag jobbar med barn och ungdomar är att ha roligt, våga vara sig själv och älska det man gör men resan dit är krokig och olika för alla.
Det är den fortfarande för mig :) krokig alltså...
Hemma på kvällen så fick jag rycka ut o jaga tonårskillar som kastade bollar på fönstren och jag inser förstås att det inte för min skull.
Mysa i soffan med barnen till Netflix är bättre.
fredag 22 juli 2016
Två sidor
Ena sidan
Första gången jag var i France var i åk 8 när jag gick på Ilandaskolan och det tillsammans med klasskompisar och en lustig och duktig fransklärare. Vi tog tåget ned och jag var duktig på att böja franska verb åt olika håll. Vi bodde hos en fransk familj och jag kommer så väl ihåg den jätte stor hunden som vaktade huset och kaklukten från fabriken som gjorde franska kakor.
Andra gången bilade vi ned till France och jag hade nyss fått körkort, 19 år gammal och körde i över 200 km / timmen på autobahn i Tyskland och senare också på Frankrikes motorvägar ned till Marseille.
Tredje gången var vi i Paris året var 1998 och vi var på La Stade och gjorde vågen med 80 000 andra i publiken på en fotbollsmatch.
Fjärde gången var vi där med vår första dotter Samira 2003 och jag gick runt med henne i vagn upp och ned i kvarteren i Montmartre vid Sacre Coeur och dansade på dansskolor modernt, house och jazz och träffade en jazzlegend med utsvängda jazzbyxor och de skarpaste armarna.
Femte gången nu år 2016 i juli åker vi ned med våra tre barn och äldsta dotter har nu hunnit bli 14 år, lika gammal som jag var första gången när jag var i Frankrike. Vi bor nu hos släktingar och det är en lägenhet med den längsta trappan man kan tänka sig och den bästa gästfriheten. Man känner sig som hemma och det är häftigt att nu komma dit i en annan fas i livet och träffar alla som var barn, ungdomar och nu hunnit bli vuxna och blivit föräldrar och har egna busiga barn. Vi åkte upp i La Tour Eiffel och det kittlade i fötterna, vi satt i trappan vid Sacre Coeur på kvällen och tittade på eldshow som var det bästa jag sett två otroligt duktiga killar som imponerade stort. Trummare och flera andra musiker och sångare och konstnärer finns i området och all världens människor. Otrolig utsikt och tiden står still en stund och pistage och chokladglassen smakar otroligt gott. En dag är vi på ett äventyrsbad där det finns allt inne och ute...härligt med sol, gräs och bad.
Vi besökte hur många gallerier som helst, indiska, arabiska och kinesiska kvarter och åt god mat hemma hos systrarna och kusinerna. Vi tittade på fotboll och blev besvikna när Frankrike förlorade och vaknade på nätterna av portugiser som åkte runt i Paris och tutade och sjöng av glädje.
Vi var på Disneyland en hel dag :) sol. regn, karuseller och figurer.
Vi gick på Champs Elysee bland alla andra och drack gott kaffe på cafeer med färska croissanter. Jag dansade på en dansstudio och träffade en jazzlegend till och kände mig som hemma ( spelar ingen roll en dansstudio är en dansstudio ) un deux trois quatre...
Sista två dagarna bodde vi på hotell i en mindre stad Beauvais på ett pittoreskt hotell med mystiska trappor och mycket historia och jag åt på en supergod kinesisk restaurang. Barnen älskade fontänen på torget och jag imponerades av den gamla katedralen och dess arkitektur.
Andra sidan
På Paris gator finns det väldigt mycket tiggare och oavsett hur de hamnat där så är det tragiskt att gå förbi dem varje dag. Utanför affären i Chateau Rouge området nedanför Sacre Coeur sitter varje dag en pappa med sina två små döttrar i 5-7 års åldern och en liten kattunge. Barnen sover och leker på platsen hela dagen och kvällen och medans jag handlar tandkräm i affären så ser jag barnens tänder som de säkerligen kommer tappa i 20 års åldern p g a att ingen säger till dem att borsta tänderna eller att de inte har någon tandborste. En man utan armar sitter i 30 graders värme på gatan och små pojkar springer runt på gatorna och tigger. Situationen är inte lätt men jag ger förstås ofta pengar men inte alltid som så många andra som till slut bara går förbi utan att se. Sista dagen vill min son ge 400 kr av sina sista sparade pengar känns som barnen har fått se så många olika livsöden i denna storstad och så många olika nationaliteter på samma gång. Att lära sig hitta i metron, att lära sig en del kvarter och att beställa och handla i affärer. Det är intensivt i en storstad med tre barn och det är dyrt.
På gatorna patrullerar militärer i full montering med k pist och skyddsutrustning. Första gången jag såg dem var upp vid Sacre Coeur, de går fyra å fyra o de hörs knappt när de kommer och sprider ut sig eller går förbi. Barnen tyckte det var läskigt och jag tyckte det var tryggt. Paris har förändrats på det sättet trots att allt ändå är precis som vanligt. Ett självmord på gatan bredvid och självmord i tunnelbanan, flera ambulanser och en hel del polispatruller och avspärrningar här och var. När man förstår franska så hör man också vad de säger i området. Jag går ändå upp till Sacre Coeur flera gånger och njuter av atmosfären och utsikten, bäst är tiden ca 19-20 på kvällen. Efter 23 när det blir mörkt är det mycket krossat glas, bråk och kiss i gränderna.
På nationaldagen firas det överallt och vi äter middag hemma med släkten och tittar på Eiffeltornet på tv som de utsmyckat som ett konstverk med fyrverkerier och musik till. Sändningen bryts av ett attentat i Nice där människor dödats och skadats. Ofattbart och tragiskt ! Svårt att ta in...
Finns olika sidor av allt och jag hoppas få komma till Frankrike flera gånger.
Vi har haft en intensiv storstadssemester men jätte härligt att träffa alla systrar, barn och barnbarn.
Vi har shoppat och upplevt massor och barnen har fått en hel del erfarenheter !
Borta bra men hemma bäst !
Ta vara på varandra och sommaren
Första gången jag var i France var i åk 8 när jag gick på Ilandaskolan och det tillsammans med klasskompisar och en lustig och duktig fransklärare. Vi tog tåget ned och jag var duktig på att böja franska verb åt olika håll. Vi bodde hos en fransk familj och jag kommer så väl ihåg den jätte stor hunden som vaktade huset och kaklukten från fabriken som gjorde franska kakor.
Andra gången bilade vi ned till France och jag hade nyss fått körkort, 19 år gammal och körde i över 200 km / timmen på autobahn i Tyskland och senare också på Frankrikes motorvägar ned till Marseille.
Tredje gången var vi i Paris året var 1998 och vi var på La Stade och gjorde vågen med 80 000 andra i publiken på en fotbollsmatch.
Fjärde gången var vi där med vår första dotter Samira 2003 och jag gick runt med henne i vagn upp och ned i kvarteren i Montmartre vid Sacre Coeur och dansade på dansskolor modernt, house och jazz och träffade en jazzlegend med utsvängda jazzbyxor och de skarpaste armarna.
Femte gången nu år 2016 i juli åker vi ned med våra tre barn och äldsta dotter har nu hunnit bli 14 år, lika gammal som jag var första gången när jag var i Frankrike. Vi bor nu hos släktingar och det är en lägenhet med den längsta trappan man kan tänka sig och den bästa gästfriheten. Man känner sig som hemma och det är häftigt att nu komma dit i en annan fas i livet och träffar alla som var barn, ungdomar och nu hunnit bli vuxna och blivit föräldrar och har egna busiga barn. Vi åkte upp i La Tour Eiffel och det kittlade i fötterna, vi satt i trappan vid Sacre Coeur på kvällen och tittade på eldshow som var det bästa jag sett två otroligt duktiga killar som imponerade stort. Trummare och flera andra musiker och sångare och konstnärer finns i området och all världens människor. Otrolig utsikt och tiden står still en stund och pistage och chokladglassen smakar otroligt gott. En dag är vi på ett äventyrsbad där det finns allt inne och ute...härligt med sol, gräs och bad.
Vi besökte hur många gallerier som helst, indiska, arabiska och kinesiska kvarter och åt god mat hemma hos systrarna och kusinerna. Vi tittade på fotboll och blev besvikna när Frankrike förlorade och vaknade på nätterna av portugiser som åkte runt i Paris och tutade och sjöng av glädje.
Vi var på Disneyland en hel dag :) sol. regn, karuseller och figurer.
Vi gick på Champs Elysee bland alla andra och drack gott kaffe på cafeer med färska croissanter. Jag dansade på en dansstudio och träffade en jazzlegend till och kände mig som hemma ( spelar ingen roll en dansstudio är en dansstudio ) un deux trois quatre...
Sista två dagarna bodde vi på hotell i en mindre stad Beauvais på ett pittoreskt hotell med mystiska trappor och mycket historia och jag åt på en supergod kinesisk restaurang. Barnen älskade fontänen på torget och jag imponerades av den gamla katedralen och dess arkitektur.
Andra sidan
På Paris gator finns det väldigt mycket tiggare och oavsett hur de hamnat där så är det tragiskt att gå förbi dem varje dag. Utanför affären i Chateau Rouge området nedanför Sacre Coeur sitter varje dag en pappa med sina två små döttrar i 5-7 års åldern och en liten kattunge. Barnen sover och leker på platsen hela dagen och kvällen och medans jag handlar tandkräm i affären så ser jag barnens tänder som de säkerligen kommer tappa i 20 års åldern p g a att ingen säger till dem att borsta tänderna eller att de inte har någon tandborste. En man utan armar sitter i 30 graders värme på gatan och små pojkar springer runt på gatorna och tigger. Situationen är inte lätt men jag ger förstås ofta pengar men inte alltid som så många andra som till slut bara går förbi utan att se. Sista dagen vill min son ge 400 kr av sina sista sparade pengar känns som barnen har fått se så många olika livsöden i denna storstad och så många olika nationaliteter på samma gång. Att lära sig hitta i metron, att lära sig en del kvarter och att beställa och handla i affärer. Det är intensivt i en storstad med tre barn och det är dyrt.
På gatorna patrullerar militärer i full montering med k pist och skyddsutrustning. Första gången jag såg dem var upp vid Sacre Coeur, de går fyra å fyra o de hörs knappt när de kommer och sprider ut sig eller går förbi. Barnen tyckte det var läskigt och jag tyckte det var tryggt. Paris har förändrats på det sättet trots att allt ändå är precis som vanligt. Ett självmord på gatan bredvid och självmord i tunnelbanan, flera ambulanser och en hel del polispatruller och avspärrningar här och var. När man förstår franska så hör man också vad de säger i området. Jag går ändå upp till Sacre Coeur flera gånger och njuter av atmosfären och utsikten, bäst är tiden ca 19-20 på kvällen. Efter 23 när det blir mörkt är det mycket krossat glas, bråk och kiss i gränderna.
På nationaldagen firas det överallt och vi äter middag hemma med släkten och tittar på Eiffeltornet på tv som de utsmyckat som ett konstverk med fyrverkerier och musik till. Sändningen bryts av ett attentat i Nice där människor dödats och skadats. Ofattbart och tragiskt ! Svårt att ta in...
Finns olika sidor av allt och jag hoppas få komma till Frankrike flera gånger.
Vi har haft en intensiv storstadssemester men jätte härligt att träffa alla systrar, barn och barnbarn.
Vi har shoppat och upplevt massor och barnen har fått en hel del erfarenheter !
Borta bra men hemma bäst !
Ta vara på varandra och sommaren
lördag 11 juni 2016
Insikter och att leva i nuet
Jag är väldigt glad att jag kan släppa vissa saker väldigt bra och vara totalt avslappnad, disträ, långsam och busig. Egenskaper som hjälper mig när det oftast är skarpt läge i vardagen och med olika deadlines. Har ju kämpat med min läsning på Universitetet nu tredje terminen och har bara en termin kvar på kursen som ger mig rätt till lärarlegitimation, att göra det jag redan gör i mitt dansläraryrke. Men tänk vad jag lärt mig mycket nytt och förankrat många kunskaper som jag har yrkeserfarenheter med efter 25 år i yrket på olika sätt. Alla dessa människomöten, erfarenheter och relationer, jag hade aldrig kunnat reflekterat och kopplat ihop begreppen så bra om jag inte arbetat så länge med så många olika människor. Efter en otroligt intensiv vår på många sätt så längtar jag så mycket efter ledighet och luft.
Jag tuffar på några veckor till med sommarläger, projekt slutredovisningar, möten och nya projekt som jag väntar besked om jag får igång. Men sommaren har så smått börjat här på Stockfallet..sena kvällar där barnen är upp sent, kompisar som sover över, många cyklar och skor i hallen, Ramadan och sena middagar, egen träning, myggbett och sovmornar.
Bon nuit :)
Jag tuffar på några veckor till med sommarläger, projekt slutredovisningar, möten och nya projekt som jag väntar besked om jag får igång. Men sommaren har så smått börjat här på Stockfallet..sena kvällar där barnen är upp sent, kompisar som sover över, många cyklar och skor i hallen, Ramadan och sena middagar, egen träning, myggbett och sovmornar.
Bon nuit :)
måndag 23 maj 2016
Trumman, sången, dansen och gemenskapen
Att arbeta med att bygga broar mellan nyanlända barn och ungdomar där dansen, musiken och gemenskapen är i fokus började i mina tankar sommaren 2015.
I januari kontaktade jag många HVB hem, kommuner och samordnare och i februari 2016 började vi bygga "broar"
Vi har varit i Deje, Kristinehamn, Kil, Molkom, Hammarö och i Karlstad och haft prova på dans och även visat ett dansstycke som heter Pride. Vi i Clude har varit 10 st danslärare och vi har mött ca 300 barn och ungdomar under denna tid och det är en fantastiskt.
Första gången var vi i Folkets Hus i Deje och andra gången i en gammal idrottshall i Kristinehamn. I den gamla idrottshallen presenterade sig 30 st killar från Syrien och Afghanistan med stolta röster för mig den känslan i deras ögon och under den timmen vi dansade tillsammans var obeskrivlig. Likaså första gången jag, Lukas o Micke var i Molkom och träffade barnen från Syrien och Afghanistan vi dansade tillsammans högst upp i den gamla skolan och fönstret stod öppet med utsikt över Molkom. I matsalen dansade vi på golvet med familjer samlade, någon kikade in var med en stund gick och kom tillbaks. Att se in i ögonen åter igen på barnen och det leendet man får tillbaks och spontana skratt och kramar det är så starkt. Applåderna vi har fått när vi visat vår Pride på många ställen gräsmattor, smutsiga golv, scenen med flisigt golv och betong har varit så hjärtliga. Hela våren har vi åkt runt i Värmland och varje vecka har vi öppnat upp dansklasser för nyanlända tjejer och killar.
Parallellt har vi i Clude tränat hårt med koreografier och idéer till vår föreställning som vi nu haft på Scala Teatern. I stort sätt fullsatt 400 platser varav 50 st ungdomar med personal från HVB hem tillsammans med många elever, vänner, familj och andra intresserade av möten.
Att organisera en föreställning med nyanlända från flera boenden och dess personal, skolor och dansgrupper från Dansstudion är inte en lite apparat det förstår alla men alla skikt bakom allt förstår man inte förräns man går igenom dem. Att åka ut en lördagkväll till ett HVB hem och sitta ned i köket med killar från Afghanistan, köra trumma mitt in i skogen tidigt på morgonen, ringa 50 telefonsamtal och maila i stort sätt varje dag, prata med personal som byter skift och ny personal dagen efter, marknadsföra, sammanlänka barn och ungdomar med varandra och sätta upp en två akters dansföreställning som fler Karlstadbor skulle sett. Om du inte är flexibel och har hjärta för det så går det inte men man får så mycket tillbaks.
Vi är så nöjda med det vi lyckats åstadkomma på bara 4 månader, helt otroligt när man tänker på det och det känns som bara början. Man fixar inte att bygga broar själv så jag är oerhört glad att ha så fina dansare runtom mig som lagt mycket hjärta och själ i alla möten och som gav allt på scenen tillsammans med alla barn och ungdomar. Tack för att vi gör det här tillsammans !
Glädjen, allvaret och gemenskapen var så stark på Scala Teaterns scen och jag svalde många gånger.
När vi satt i ring runt killen som spelade trummor och sjöng först en mycket sorglig sång och sen en dans där vi alla ställde oss upp och dansade otrolig känsla.
När barnen från Molkom boendet stod förväntansfulla i kulissen och sen dansade in med Viktoria Eriksson i täten var så fint. När Ali dansade solo, när 15 killar improviserade till hip hop musik m Lukas och Micke och sen när Impact dansade in till killarna. När Emanuel sjöng Strövtåg och min dotter och några till dansade, när vi i Clude gav allt på scenen, när Linn sjöng och Julia dansade och finalen tillsammans till MJ.
Många grät och många skrattade.
Efteråt rullade vi dansmattor, städade loger och bar.
I min bil ligger nu trumman igen och väntar på nästa gång.
I januari kontaktade jag många HVB hem, kommuner och samordnare och i februari 2016 började vi bygga "broar"
Vi har varit i Deje, Kristinehamn, Kil, Molkom, Hammarö och i Karlstad och haft prova på dans och även visat ett dansstycke som heter Pride. Vi i Clude har varit 10 st danslärare och vi har mött ca 300 barn och ungdomar under denna tid och det är en fantastiskt.
Första gången var vi i Folkets Hus i Deje och andra gången i en gammal idrottshall i Kristinehamn. I den gamla idrottshallen presenterade sig 30 st killar från Syrien och Afghanistan med stolta röster för mig den känslan i deras ögon och under den timmen vi dansade tillsammans var obeskrivlig. Likaså första gången jag, Lukas o Micke var i Molkom och träffade barnen från Syrien och Afghanistan vi dansade tillsammans högst upp i den gamla skolan och fönstret stod öppet med utsikt över Molkom. I matsalen dansade vi på golvet med familjer samlade, någon kikade in var med en stund gick och kom tillbaks. Att se in i ögonen åter igen på barnen och det leendet man får tillbaks och spontana skratt och kramar det är så starkt. Applåderna vi har fått när vi visat vår Pride på många ställen gräsmattor, smutsiga golv, scenen med flisigt golv och betong har varit så hjärtliga. Hela våren har vi åkt runt i Värmland och varje vecka har vi öppnat upp dansklasser för nyanlända tjejer och killar.
Parallellt har vi i Clude tränat hårt med koreografier och idéer till vår föreställning som vi nu haft på Scala Teatern. I stort sätt fullsatt 400 platser varav 50 st ungdomar med personal från HVB hem tillsammans med många elever, vänner, familj och andra intresserade av möten.
Att organisera en föreställning med nyanlända från flera boenden och dess personal, skolor och dansgrupper från Dansstudion är inte en lite apparat det förstår alla men alla skikt bakom allt förstår man inte förräns man går igenom dem. Att åka ut en lördagkväll till ett HVB hem och sitta ned i köket med killar från Afghanistan, köra trumma mitt in i skogen tidigt på morgonen, ringa 50 telefonsamtal och maila i stort sätt varje dag, prata med personal som byter skift och ny personal dagen efter, marknadsföra, sammanlänka barn och ungdomar med varandra och sätta upp en två akters dansföreställning som fler Karlstadbor skulle sett. Om du inte är flexibel och har hjärta för det så går det inte men man får så mycket tillbaks.
Vi är så nöjda med det vi lyckats åstadkomma på bara 4 månader, helt otroligt när man tänker på det och det känns som bara början. Man fixar inte att bygga broar själv så jag är oerhört glad att ha så fina dansare runtom mig som lagt mycket hjärta och själ i alla möten och som gav allt på scenen tillsammans med alla barn och ungdomar. Tack för att vi gör det här tillsammans !
Glädjen, allvaret och gemenskapen var så stark på Scala Teaterns scen och jag svalde många gånger.
När vi satt i ring runt killen som spelade trummor och sjöng först en mycket sorglig sång och sen en dans där vi alla ställde oss upp och dansade otrolig känsla.
När barnen från Molkom boendet stod förväntansfulla i kulissen och sen dansade in med Viktoria Eriksson i täten var så fint. När Ali dansade solo, när 15 killar improviserade till hip hop musik m Lukas och Micke och sen när Impact dansade in till killarna. När Emanuel sjöng Strövtåg och min dotter och några till dansade, när vi i Clude gav allt på scenen, när Linn sjöng och Julia dansade och finalen tillsammans till MJ.
Många grät och många skrattade.
Efteråt rullade vi dansmattor, städade loger och bar.
I min bil ligger nu trumman igen och väntar på nästa gång.
måndag 2 maj 2016
Maskroser och liljor
Sköna maj välkommen...
April har gått så snabbt och det har hunnit hända en hel del. Vi jobbade hårt jag, M och L med Divinitys o E motions våra unga danscompanier på Dansstudion och deras första egna föreställning på Arenan. Det blev två mycket publiktäta föreställningar och även om det var smått kaotiskt bakom scenen så gick det fantastiskt bra på scenen känslan satt där och alla gav allt. Det händer visserligen saker som en för hård spark o näsblod, tårar i kulissen, missade ingångar och ljus på fel ställen men vad gör det när kraften och dansenergin når fram till publiken. Nu är det avslutningen på Sundsta som gäller för alla våra barn och ungdomsgrupper 14-15 maj. Det är en helg då vi får se varandra, inspirera och knyta ihop säcken.
Clude arbetar för fullt med dansföreställningen DANSMÖTEN på Scala sön 22 maj och våra koreografier kommer blandas med sångnummer och dansare från olika delar av världen. För oss är det här bara en början, dans och musik bygger broar. I lördags besökte jag o M en HVB hem där vi direkt kom in i deras nya hem med kryddor och mat ifrån Afghanistan, skratt och allvar blandat med viljan till att bjuda in och mötas i dansen. Denna vecka är vi på Orrholmsskolan, Molkom och Kil...vi har hunnit med Deje, Kristinehamn och många har besökt oss på Dansstudion.
Fugik gymnasie där är det Hairspray och dansshower pågång och som alltid och lite till det här året så rör det på sig i skolans värld. Själv läser jag min tredje termin och har en kvar nalle puh...på VAL.
Vi har två lärträffar heldagar till och några uppgifter som ska in. Jag prioriterar olika, idag åt jag lunch med en av mina bästa vänner Marianne A, tog på mig springskorna och var ute en timme, hemma med barnen och lite skjussningar och läggning. Känslan när man upptäcker löss på ngn liten, sena timmen inte roligt men tur vi har lusmedel hemma...böckerna som jag ska läsa ligger så fint på bordet och jag är halvvägs i en uppgift försenad...imorgon ska vinterdäcken av bättre sent än aldrig :)
Imorgon är det tisdag och sen är det onsdag IA, du kommer väl...yes jag är där i nuet.
April har gått så snabbt och det har hunnit hända en hel del. Vi jobbade hårt jag, M och L med Divinitys o E motions våra unga danscompanier på Dansstudion och deras första egna föreställning på Arenan. Det blev två mycket publiktäta föreställningar och även om det var smått kaotiskt bakom scenen så gick det fantastiskt bra på scenen känslan satt där och alla gav allt. Det händer visserligen saker som en för hård spark o näsblod, tårar i kulissen, missade ingångar och ljus på fel ställen men vad gör det när kraften och dansenergin når fram till publiken. Nu är det avslutningen på Sundsta som gäller för alla våra barn och ungdomsgrupper 14-15 maj. Det är en helg då vi får se varandra, inspirera och knyta ihop säcken.
Clude arbetar för fullt med dansföreställningen DANSMÖTEN på Scala sön 22 maj och våra koreografier kommer blandas med sångnummer och dansare från olika delar av världen. För oss är det här bara en början, dans och musik bygger broar. I lördags besökte jag o M en HVB hem där vi direkt kom in i deras nya hem med kryddor och mat ifrån Afghanistan, skratt och allvar blandat med viljan till att bjuda in och mötas i dansen. Denna vecka är vi på Orrholmsskolan, Molkom och Kil...vi har hunnit med Deje, Kristinehamn och många har besökt oss på Dansstudion.
Fugik gymnasie där är det Hairspray och dansshower pågång och som alltid och lite till det här året så rör det på sig i skolans värld. Själv läser jag min tredje termin och har en kvar nalle puh...på VAL.
Vi har två lärträffar heldagar till och några uppgifter som ska in. Jag prioriterar olika, idag åt jag lunch med en av mina bästa vänner Marianne A, tog på mig springskorna och var ute en timme, hemma med barnen och lite skjussningar och läggning. Känslan när man upptäcker löss på ngn liten, sena timmen inte roligt men tur vi har lusmedel hemma...böckerna som jag ska läsa ligger så fint på bordet och jag är halvvägs i en uppgift försenad...imorgon ska vinterdäcken av bättre sent än aldrig :)
Imorgon är det tisdag och sen är det onsdag IA, du kommer väl...yes jag är där i nuet.
onsdag 24 februari 2016
Broar av dans och musik
Högst upp i en gammal byggnad kan man se över nästan hela Molkom ja kanske inte riktigt men nästan...vi alltså jag M o L som ska möta barn och ungdomar som inte varit så länge i Sverige. Ena stunden är vi ensamma i rummet på högsta våningen som både varit värdshus o en gammal skola men nu ska vi dansa tillsammans o det är första gången vi ses. En smal liten kille tar i hand o presenterar sig och är en av de som vågar lite mer o tar för sig men som sen försvinner ut. Många är väldigt små och en liten kille i 5 års åldern tar mig i handen och får L dansläraren som är kille som förebild...
Det är mycket skratt och vi skapar våran stund uppe i det där rummet högst upp...då o då kikar någon in och några hänger på efter ett tag. Vi har lagt upp en plan innan men planen flyter runt och temat är spontanitet och lyhördhet. Om vi ledare visar att vi vågar, så vågar de flesta.
Gruppen efter är lite äldre men den lilla killen hänger på igen och han ser så lycklig ut. Tjejerna som inte vågade först kör på och de äldre killarna pratar högt och kastar sig in i dansrörelserna.
I matsalen en väldigt enkel sådan ska vi visa en liten dansform för mammor, pappor och alla barnen. Alla ger oss av sin tid tittar med nyfikna ögon och applåderar hjärtligt. Vi anpassar oss, vi har en stolpe mitt i och det är bord o stolar överallt. Efteråt samlas alla barnen runt M som visar lite golv o trick och många vi ta kort tillsammans o har filmat våran dans.
Vi säger hej då och ser fram emot några måndagar till i Molkom.
I danssalen på Dansstudion är kl 11 på fm och framför mig har jag ca 30 st kvinnor i olika åldrar. De har massor av frågor till mig som inte många frågar mig annars de presenterar sig stolt alla från Syrien, Afghanistan, Somalia, Tailand, Marocko , Turkiet...alla är med i rummet och vi dansar skrattar och pratar.
Efter lunchen kommer ett gymnasium med ca 30 ensamkommande och både tjejer o killar. Vi är tre lärare och idrottsläraren. Någon vill visa en grekisk dans, några pratar om fotboll, några vill komma och dansa mer, någon sitter, några går ut och kommer tillbaks.
På em börjar barn ungdomar o föräldrar komma o Dansstudion fylls snabbt av små fötter och de äldre tjejerna samlas med V.W. en vanlig danskväll :)
När jag kommer hem är jag ganska trött men känner mig lugn...dans och musik är broar mellan människor och jag kan både vara bron och den som åker över.
Jag värmer fiskgratäng, läser läxor med barnen, diskar och funderar på Hairspray till musikalen.
Långtråkigt som jag brukar säga...det finns inte...
Det är mycket skratt och vi skapar våran stund uppe i det där rummet högst upp...då o då kikar någon in och några hänger på efter ett tag. Vi har lagt upp en plan innan men planen flyter runt och temat är spontanitet och lyhördhet. Om vi ledare visar att vi vågar, så vågar de flesta.
Gruppen efter är lite äldre men den lilla killen hänger på igen och han ser så lycklig ut. Tjejerna som inte vågade först kör på och de äldre killarna pratar högt och kastar sig in i dansrörelserna.
I matsalen en väldigt enkel sådan ska vi visa en liten dansform för mammor, pappor och alla barnen. Alla ger oss av sin tid tittar med nyfikna ögon och applåderar hjärtligt. Vi anpassar oss, vi har en stolpe mitt i och det är bord o stolar överallt. Efteråt samlas alla barnen runt M som visar lite golv o trick och många vi ta kort tillsammans o har filmat våran dans.
Vi säger hej då och ser fram emot några måndagar till i Molkom.
I danssalen på Dansstudion är kl 11 på fm och framför mig har jag ca 30 st kvinnor i olika åldrar. De har massor av frågor till mig som inte många frågar mig annars de presenterar sig stolt alla från Syrien, Afghanistan, Somalia, Tailand, Marocko , Turkiet...alla är med i rummet och vi dansar skrattar och pratar.
Efter lunchen kommer ett gymnasium med ca 30 ensamkommande och både tjejer o killar. Vi är tre lärare och idrottsläraren. Någon vill visa en grekisk dans, några pratar om fotboll, några vill komma och dansa mer, någon sitter, några går ut och kommer tillbaks.
På em börjar barn ungdomar o föräldrar komma o Dansstudion fylls snabbt av små fötter och de äldre tjejerna samlas med V.W. en vanlig danskväll :)
När jag kommer hem är jag ganska trött men känner mig lugn...dans och musik är broar mellan människor och jag kan både vara bron och den som åker över.
Jag värmer fiskgratäng, läser läxor med barnen, diskar och funderar på Hairspray till musikalen.
Långtråkigt som jag brukar säga...det finns inte...
lördag 6 februari 2016
Ibland kan man låtsas en stund att man inte är småhängig och förkyld vet inte om ni provat :) men tillslut blir man förkyld punkt. Hoppas det bara är en liten light variant sömn, ingefära, hemmakvällar , varma fötter och massor av barn m kompisar.
På Karlstad Universitet har många yrkeskunniga lärare samlats från hela landet och vi alla har gemensamt att få lärarlegitimation så att vi får ett bevis på att vi kan det vi redan kan + nya insikter :)
Jag hamnade i kvoten läsa halvfart 2 år efter 25 års erfarenhet av dansundervisning med alla åldrar och de flesta dansstilar. Förstås har jag hunnit med att driva ett företag i 20 år med flera anställda genom året, utbildat mig till undersköterska, massör och också arbetat i vården på olika sätt och genomsyrat restaurangbranschen genom att diska, städa, servera och vara delägare i en restaurang. Jag har haft hand om hundratal projekt o produktioner, turnerat med artister men framförallt haft äran att leda o lära mig av unga. Regler i skolans värld tittar på "bara" 5 år på ett gymnasie...men det beror på vem som handlägger och från år till år.
Men faktum är att jag nu så här i efterhand är glad att vara inne på mitt andra år och nog inte det sista.
Kunskap landar och man får andra perspektiv och sätter ord på det man redan kan men också lär sig att vara kritisk och analysera lite mer men utan erfarenhet blir det bara ord och tyckande. Jag är oerhört glad över min långa erfarenhet av människor, möten , misslyckanden, superprojekt, mindre lyckade projekt men som ändå ledde till något värdefullt men allt går ju inte att mäta...
På föreläsningarna pratar en kunnig person som varit föreläsare ett tag o snart ska gå i pension, han har lång erfarenhet av mycket, han inspirerar mycket, kan låta lite bitter ibland men han är krasst rak och provocerande och även fast det drar iväg ibland till fördjupad kunskap där tankarna tvistas om några varv så är det två värdefulla timmar i salen. Denna termin har jag äran att träffa andra danslärare från Stockholm, Örebro o Lidköping och i hus 12 blandar vi erfarenhet, ny kunskap och tittar på uppgifterna som vi ska igenom våren 2016. Det är mycket som ska läsas i kurserna och många delmoment så det kräver fokus o strategi. Jag ska göra mitt bästa en station i taget...
I danssalen skapar vi tillsammans i Clude Dance Company början på en spännande dansresa där mötet står i fokus och nya barn och ungdomar ska få chansen att möta dansen och musiken. Det finns inga färdiga svar och lösningar men det finns engagerade dansare och danslärare som vill dela med sig.
Många fokus, visst det kan bli splittrat men det är inte separata öar för mig utan det det gäller att sammanlänka, sätta ned fötterna, lyssna ordentligt och våga ändra riktning i stunden, inte tas ned av mindre lyckade insatser, heller inte lyftas för mycket av dina goda o tappa fotfästet från gräset och se helheten.
Entreprenör och kulturarbetare
Entreprenör och kulturarbetare
Lätt ? Nej ! Inget är lätt !
Bara lyssna och våga och be om hjälp !
Kärlek Klättra Kämpa tre ledord våren 2016
måndag 25 januari 2016
Alla Kan Dansa
Varje vecka möts vi och vi bygger något långsamt tillsammans. Många vill inte vara med o dansa och en del står o kikar i ett hörn eller skrattar högt och går därifrån. Men kommer ändå tillbaks nästa gång och nästa gång. Det händer på Cafe Kupan. Det är kontinuerlitet, trygghet och förtroende som gäller och jag har haft med mig väldigt bra danslärare i projektet som också vill ge, är nyfikna och inspirerande. Varje vecka träffas ungdomar o vuxna m olika funktionsnedsättningar på Dansstudion och dansar, de har en naturlig plats där varje måndag och tisdag.
Att sätta upp en dansföreställning är inte bara bara det vet alla som provat och jag tror att ni kan gissa att det händer lite backstage o i planeringsstadiet. Många medverkande kämpar mot samma mål.
Bakom scenen är det smått kaotiskt och vi har precis haft vårat genomdrag på scenen dock hann inte alla köra hela nummer men alla fick ändå känna på placering, dansmattan, scenljuset och värma upp lite. Vi är närmare 70 dansare bakom scenen och 6 danslärare så det är varmt, fuktigt, bubblande, stressigt och ont om toaletter. Mitt i stressen o letande efter scenkläder, rätta skorna och ett läppstift känner jag en klapp på axeln och en röst som säger det går bra IA, snacka om att man blir lugn och släpper alla måsten. Publiken sitter i salongen och vi rullar igång...tyvärr har vi en mindre dansare på scen och vi blev oerhört ledsna att inte han kunde medverka p g a en trasig handikappshiss. Projektet har fokus på delaktighet och en dansare får åka hem...vi måste köra en föreställning till då han får chans att vara med.
Föreställningen blir alldeles underbar och alla lyser med sin dansenergi och alla lyfter varandra.
Madonna. Alcazar, Frost, Black Widow, Abba och massor av musikstilar och dansnummer avlöser varandra.
Det är slutsålt och vi alla är alldeles lyckoberusade efter föreställningen men naturligtvis är alla jätte trötta. Jag känner mig så glad att stå i kulissen o se hur alla tar för sig och den värmen som finns hos dansarna och i publiken. Jag ser fram emot att fortsätta !
När alla ska gå hem står en ny lite nervös figur på scenen och är nyfiken på att prova dansa...hon var en av de som gick hem på Cafe Kupan. Idag satt hon i publiken nästa gång kanske det är hennes tur.
Om hon vill, jag stannar och lyssnar vad hon vill säga !
Hungrig trött o
nu får vi ladda om lite...
Att sätta upp en dansföreställning är inte bara bara det vet alla som provat och jag tror att ni kan gissa att det händer lite backstage o i planeringsstadiet. Många medverkande kämpar mot samma mål.
Bakom scenen är det smått kaotiskt och vi har precis haft vårat genomdrag på scenen dock hann inte alla köra hela nummer men alla fick ändå känna på placering, dansmattan, scenljuset och värma upp lite. Vi är närmare 70 dansare bakom scenen och 6 danslärare så det är varmt, fuktigt, bubblande, stressigt och ont om toaletter. Mitt i stressen o letande efter scenkläder, rätta skorna och ett läppstift känner jag en klapp på axeln och en röst som säger det går bra IA, snacka om att man blir lugn och släpper alla måsten. Publiken sitter i salongen och vi rullar igång...tyvärr har vi en mindre dansare på scen och vi blev oerhört ledsna att inte han kunde medverka p g a en trasig handikappshiss. Projektet har fokus på delaktighet och en dansare får åka hem...vi måste köra en föreställning till då han får chans att vara med.
Föreställningen blir alldeles underbar och alla lyser med sin dansenergi och alla lyfter varandra.
Madonna. Alcazar, Frost, Black Widow, Abba och massor av musikstilar och dansnummer avlöser varandra.
Det är slutsålt och vi alla är alldeles lyckoberusade efter föreställningen men naturligtvis är alla jätte trötta. Jag känner mig så glad att stå i kulissen o se hur alla tar för sig och den värmen som finns hos dansarna och i publiken. Jag ser fram emot att fortsätta !
När alla ska gå hem står en ny lite nervös figur på scenen och är nyfiken på att prova dansa...hon var en av de som gick hem på Cafe Kupan. Idag satt hon i publiken nästa gång kanske det är hennes tur.
Om hon vill, jag stannar och lyssnar vad hon vill säga !
Hungrig trött o
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)